Martinus Kosmologi Stockholm

Martinus

Martinus föddes i Danmark år 1890 och levde där fram tills han lämnade jordelivet år 1981. Från 1920-talet och framåt ägnade sig Martinus på heltid åt att skriva, hålla föredrag och på olika sätt informera om sin kosmiska världsbild. Det unika med denna världsbild är bl.a. att den helt igenom har tillkommit genom intuitionsupplevelse. Den har alltså inte tillkommit genom studier och kopiering av andra människors tankar utan är istället resultatet av ett medvetandetillstånd som Martinus själv benämner "kosmiskt medvetande". Detta medvetandetillstånd är enligt Martinus ett naturligt tillstånd som varje människa kommer att uppleva på ett visst stadium i utvecklingen. Han menar nämligen att vi alla utan undantag genom reinkarnation utvecklas vidare liv efter liv tills vi blir till "Kristusväsen". Utifrån det kosmiska medvetandet kan individen genomskåda tillvarons djupaste principer och världsalltets bärande energier.

Fram till sin invigning i 30-årsåldern var alltså Martinus till det yttre en helt obildad person. Han hade vuxit upp på landsbygden under mycket enkla förhållanden och hade så småningom hamnat i Köpenhamn där han arbetade som mejerist. Vid denna tidpunkt skilde sig Martinus från gemene man endast genom en ovanligt kärleksfull inställning till allt och alla, samt ett mycket innerligt gudsförhållande som han bar inom sig ända från barndomen. I alla livets situationer hade han Kristus som sin direkta förebild. Detta var, kan man säga, den förberedelse som Martinus hade inför den uppgift som invigningen ledde honom till. En uppgift som djupast bestod i att göra det kristna kärleksbudskapet förståeligt och tillgängligt också för den moderna och vetenskapligt tänkande människan, och därmed skänka hopp och livsmening åt dagens, såväl som morgondagens människor. I boken "Kring min missions födelse" skildrar Martinus mer utförligt detaljerna kring det "kosmiska elddop" som han upplevde.